En vacker, stark och bra häst som är minst lika älskad i sitt hemland Norge som här i Sverige!

Fjordingen härstammar från prezwenhästen som i sin tur härstammar från tarpanen – vilket också tydligt. Rasen kom till Norge för 1000 år sedan. När isen försvann från Norge användes hästen av vikingar som transportmedel i både krig och fred. Fjordhästen har hållits borta från rasblandningar under lång tid. Första gången den ställdes ut som renrasig var år 1864. I dag föder man upp fjordingen över hela Skandinavien, även om centrum för aveln finns i Norge. Fjordingen exporteras till hela världen. Svenska fjordhästföreningen bildades 1961.

Används: Fjordingen används idag delvis i jordbruk och skog, men mest som allroundhäst till ridning och körning. Den är en smidig körhäst och är en tålig ungdomshäst för lätta tävlingar i hoppning, dressyr och körning.

Typ: Fjordingen har trevligt temperament, mycket energi, samarbetsvilja, härdighet, och den är lättfödd med hög hållbarhet och bra kroppsbyggnad.

Storlek: 135-145 cm men kan bli större. Sin litenhet till trots anses fjordingen inte vara någon ponny.

Färg: Brunblack (gulbrun päls med svart mittpart i man och svans) rödblack (gulbrun päls med rödbrunt mitt parti i man och svans) musblack (grå päls med svart mittparti i man och svans) och vitblack (vit eller gulvit päls med svart mitt parti i man och svans.) Vita tecken är inte önskade hos en fjording, men det finns andra tecken som är vanligare; de mörka mitt partierna i man och svans, ålen på ryggen, zebra tecknen på underarmarna, knäna och haserna och de mörka ränderna vid manken.

Huvudet: Fjordingens huvud är litet och markerat med platt, bred panna, kort och konkav nosrygg med lite lågt sittande öron som sitter brett isär. 

Hals: Halsen är smidig med god resning, och den ska inte vara för kraftig eller lång.

Kroppsbyggnad: Manken är ofta rund och väl markerad. Bogen är lagom liggande med god muskulatur. Ryggen är medellång, väl musklad och länden stark. Bröstet är djupt och rymligt, bålen väl slutet, korset långt och svagt sluttande.

Pälsen: Fjordhästen har mycket man och svans, oftast med rakt tagel. Pannlugg och svans ska vara lång och mannen ska klippas till den typiska bågen.

Benen: Benen är rejäla med väl markerade ledgångar och grova senor, skenan ska vara kort och bred. Det ska vara harmoni mellan ben och kroppsbyggnad. Hovarna är medelstora, runda, starka och hårda.

Taiga i sommras.

Taiga och jag sist vi busade på ängen !

/ Amanda